LitteraturMagazinets recension
av En man av stil och smak, Anders Fager
Inte lika läskigt när Fager är tillbaka
Efter "Jag såg henne idag i receptionen" fortsätter Anders Fager sin skräcktrilogi med en roman full av kränkta män och manisk onska. Men den förtätade stämningen upprätthålls inte på samma sätt som i hans tidigare böcker.
CeO Molin, huvudpersonen i Anders Fagers nya bok "En man av stil och smak", har fått låna hela ramverket till sin person från verklighetens boktjuv – den så kallade KB-mannen som stal och sålde värdefulla böcker ur Kungliga bibliotekets handskriftsavdelning. Men när KB-mannen nöjde sig med att sälja dyra originalmanuskript går CeO hela vägen och säljer sin egen själ till mörkrets makter.
"En man av stil och klass" är en fristående fortsättning på Fagers tidigare böcker och tar vid där "Jag såg henne idag i receptionen" tog slut. CeO får ta över stafettpinnen som huvudperson efter att tidigare varit bikaraktär.
Mörkrets makter fortsätter att sträcka sin slemmiga tentakler över ett försvarslöst Stockholm, de invigda är lika maniska som tidigare och ondskan hotar ta allt mer fysisk form.
I epicentrum av kaoset befinner sig CeO. En plats han anser sig vara mer än berättigad till. Överhuvudtaget ser han sig själv som varandes berättigad till en hel del mer än det han de facto har fått.
Fagers berättelse är tämligen packad med kränkta män som ser sig som förfördelade i universum. Nu är deras mål att med hjälp av hemliga riter och gamla magiska skrifter lyckas frammana den mörkrets Gud som ska kunna ge dem rättmätig makt.
Kvinnor finns också. Men de smyger i utkanterna. Vilket är synd. För den excentriska japanska bokköparen, Cornelia (som hade huvudrollen i förra boken) och den plågade Tess är egentligen de mest intressanta karaktärerna.
Jag gillar när Fager skriver fram ett hyperrealistiskt Stockholm och kryddar scenen med ondska, extatiskt sex och demoner. Den förtätade stämningen och känslan av att inte veta vad som är verklighet och vad som bara finns i spiralen av hybris uppblandad med skräck är tyvärr inte lika ofta förekommande som i de tidigare böckerna. Allt är lite för utdraget och jag saknar stringens och intensitetsökningen som behövs för att jag ska dras med fullt ut.
Har man inte läst Fager tidigare ska man absolut satsa på "Samlade svenska kulter". Mycket läskigare, mer komplexa personporträtt och gymnasieflickor som åkallar djävulen. Whats there not to like?!
Fotnot: Detta är inte den avslutande delen i en trilogi, som vi tidigare felaktigt påstod, utan del två i en planerad trilogi. Vi ber om ursäkt för missförståndet. Recensionen har uppdaterats den 1 september 2014 med korrekta uppgifter.
Mottagen: 24 augusti 2014
Anmäl textfel
