Recension
av Kärlek, vänskap, hat, Alice Munro
Vardagliga berättelser med ett lågmält anslag
Nio noveller består denna samling av Alice Munro av. Det är nio berättelser som har ganska mycket gemensamt, trots att de inte hänger ihop på något sätt. Kvinnorna står i fokus i berättelserna och deras förväntningar på livet, motgångar och drömmar skildras av Munro. I titelnovellen räknar man som i barnramsan kärlek-vänskap-hat för att fastställa känslan till en eventuell partner. Dessa känslor varieras i de relationer som novellerna behandlar, men det är framför allt kärleken som dissekeras. Föreställningen om den omhuldade tvåsamheten med tillhörande äktenskap får sig en känga när många kvinnor upptäcker att drömmarna inte motsvaras i verkligheten.
Som helhet är det en novellsamling som kanske inte riktigt föll mig i smaken. Det är flera noveller som jag redan har glömt. Men sedan fanns det några riktiga guldkorn då jag verkligen förstod varför Munro har funnits med i spekulationerna om Nobelpris och andra utmärkelser. Framför allt blir det nog den sista novellen som jag kommer bära med mig; Björnen sover. Den handlar om ett par, Grant och Fiona, som levt som gifta i femtio år och där Fiona flyttar in på ett boende för äldre dementa. Det är en vacker kärlekshistoria om en man som ser hur hans älskade sakta hamnar i ett tillstånd av glömska. På boendet Meadowlake får Fiona dessutom en ny vän som konkurrerar om hennes uppmärksamhet med Grant. Hans vånda över att hustrun ska glömma honom är påtaglig och samtidigt sätter han hennes välbefinnande i första hand med ett ansträngt tålamod.
Nästan samtliga berättelser handlar om relationer som förändras på något sätt, ofta för att kvinnan bryter sig ur det eller tar initiativet till det. Ibland är det otrohet inblandat eller förhoppningar om ett annat liv. Sjukdomar och döden är också omständigheter som leder till förskjutningar i relationerna. Ett exempel är Tröst som handlar om en kvinna som hittar sin svårt sjuke man död efter att ha varit iväg på ett ärende. Det är en gripande berättelse om en kvinna som minns sin man och deras gemensamma liv, men som också finner ett sätt att leva vidare sitt eget liv med ny mening.
Det är ganska vardagliga berättelser med ett lågmält anslag och huvudpersonerna beskrivs nära och ingående trots det korta formatet. För mig var det en ganska ojämn läsning, men med ovan nämnda exempel blir betyget ändå ganska bra för Alice Munro.
Mottagen: 10 oktober 2013
Anmäl textfel
