Recension
av Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött, Alex Schulman
Fint möter fult
Alex Schulmans verk är ofta självutlämnande, den här boken är inget undantag.
I "Att vara med henne... ", berättar Schulman i dagboksform om det år då han träffade sin blivande fru Amanda. Vi får följa honom från nyskild deprimerad suput den 4 juli 2008 och hela den taffliga vägen fram till att han friar och får barn med Amanda exakt ett år senare.
Det är en enkel liten bok som inte känns speciellt bearbetad. Vissa avsnitt fungerar som utfyllnad och passar inte alls in – till exempel det om tjejen som luras på tåget. Boken rymmer visserligen humor och en fin men långt ifrån märkvärdig kärlekshistoria. Det som tar den en nivå högre är Alex Schulmans språk och hans förmåga att öppna sig. Han bjuder på mer än vad vi är vana vid. Han berättar utan omsvep om sin ångest, sina brister och inte minst sitt självförakt. Gång på gång överraskar han då han vågar skriva tankar och åsikter om till exempel andra personer som han med all sannolikhet kommer att behöva träffa. Jag förundras, uppslukas och fullkomligt älskar det.
För inte så länge sedan hade jag mycket svårt för narcissisten Alex Schulman. Den elaka mannen som gjorde sig rolig på andras bekostnad. Jag bedömde allt han sa som ironi. Antagligen är Amanda nyckeln in till Alex snälla rum. Tyvärr utvecklar han inte vad som är hennes storhet mer än att hon är vacker. Uppenbart är att han älskar henne och är oerhört stolt över att hon älskar honom. Det är fint samtidigt som det känns lite som att han vunnit en trofé som han vill visa upp. Fint möter fult, vilket ofta sker när signaturen är Alex Schulmans.
Mottagen: 22 oktober 2012
Anmäl textfel
