Recension
av En dag i Ivan Denisovitjs liv, Aleksandr Solzjenitsyn
Otrolig skildring av hur det fruktansvärda blir vardag
Jag vet egentligen inte vad jag gillar så med denna bok. Det händer ingenting spektakulärt i skildringen av en mans liv under en dag, minitiuöst beskrivet från uppvaknande till insomnande. Det ovanliga är att Ivan Denisovitj är en straffånge i Sibirien under 1950-talet.
Boken sträcker sig över 200 sidor och även om vissa ting utlämnas (t.ex. toalettbesök) är det in-på-skinnet-skildrat och verkligen fängslande. Kylan, svälten, tvångsarbetet, alla förordningar som bara handlar om att ta ifrån internerna deras människovärde.
Ivan Denisovitj, kallad Sjuchov, tillfångatogs av tyskarna under kriget och dömdes till tio år i läger när han lyckats fly tillbaka till ryska sidan. Anklagelsen lyder spioneri, men han kunde ha suttit där för vilket “brott” som helst och han är lyckligt lottad som inte fått 25 års internering, även om han vet att tio år lätt kan förlängas. Det bekymrar inte Sjuchov särskilt mycket – för att överleva har han gett upp allt hopp om att någonsin bli fri och träffa sin familj igen.
Sjuchov tar dagen som den kommer och gläder sig som ett barn åt varje liten smula välbefinnande han lyckas finna. En cigarett, en extra skål av den vattniga gröten, ett väl utfört uppdrag under det elva timmar långa arbetspasset, några timmar utan värk i kroppen, att oupptäckt göra något som bryter mot lägrets regler. Livet kunde vara värre, resonerar Sjuchov och somnar lugn efter en dag som ligger ljusår från min.
Mottagen: 21 september 2012
Anmäl textfel
