Recension
av I dödsskuggans land, Alden Bell
En ovanligt välskriven skräckroman
Dystopier är per definition deprimerande, men Bells dystopi är extra nedslående.
Boken utspelas i en nära framtid, ungefär om tjugofem år. Amerikas regering har fallit (tillsammans med resten av världen, får man förmoda)och anarki råder. Människorna lever i små, skyddade enklaver, ständigt tvungna att försvara sig mot zombies. För tjugofem år sedan, i vår egen tid, kom den stora zombieapokalypsen. Zombies hotar ständigt människorna, men turligt nog är de ganska korkade och inte särskilt snabba. Det går att ta död på dem, även om det är svårt och obehagligt. Den här världen är inget för mesar, vilket bokens hjältinna är ett exempel på. Bokens huvudperson Temple är bara femton år men får Lisbeth Salander att verka som en gullig curlingdotter.
Temple reser omkring i det som en gång var USA i jakt efter mat och bostad, samtidigt som hon slåss med blodtörstiga zombies. En gång hade hon sällskap men nu är hon ensam. När Temple får en fristad bland en grupp människor som håller ihop verkar hennes problem vara över, åtminstone tillfälligt. Men snart gör hon sig ovän med ett par män där och måste fly. Nu jagas hon både av zombies och av sina medmänniskor. Frågan är vilka som är värst.
Det här är en ovanligt välskriven skräckroman. Bell, eller Joshua Gaylord som han egentligen heter, är engelsklärare vid en amerikansk High School. Hans debutroman, Hummingbirds, utspelar sig i amerikansk skolmiljö. Det här är alltså hans första skräckroman, men som all bra skräck handlar Dödskuggans land inte bara om skrämmande zombies, utan om många andra saker också. Läs den!
Mottagen: 15 oktober 2012
Anmäl textfel
