Det här är min norsk/svenska historia precis som den var, personer och platser är autentiska liksom de flesta händelserna. Berättelsen ringlar sig fram styrd av de mäktiga lagar som en del kallar ödet men som är livets grymma lovsång den kollektiva väv vi alla slås in i.

Ja, de yttre händelserna var ungefär så här men om de inre jordskreden har jag diktat. Och ett vet jag nu när berättelsen är klar att historien bär med sig ett enda imperativ: vi har inte gett dig din stund på jorden för att du ska leva räddhågset och halvt. Utan fullt ut och helt.

Så följ mig bortåt gränserna, du älskade dotter!

Aino Trosell

Det här är min norsk/svenska historia precis som den var, personer och platser är autentiska liksom de flesta händelserna. Berättelsen ringlar sig fram styrd av de mäktiga lagar som en del kallar ödet men som är livets grymma lovsång den kollektiva väv vi alla slås in i.
Ja, de yttre händelserna var ungefär så här men om de inre jordskreden har jag diktat. Och ett vet jag nu när berättelsen är klar att historien bär med sig ett enda imperativ: vi har inte gett dig din stund på jorden för att du ska leva räddhågset och halvt. Utan fullt ut och helt.
Så följ mig bortåt gränserna, du älskade dotter!
Aino Trosell

Hon sitter och ser på sin flicka. Nyss kämpade den lilla för att lyfta huvudet från underlaget, spädbarnets gåtfulla blick fasthakad i hennes.
Nu är dottern redan vuxen, arg och stark och feministisk. Hur fort rinner tiden är hon själv nästan gammal?

Hundra år och fem kvinnor en stafett av mor och mormor, mormors mor och dotter. Fem kvinnor som framlever sina liv i gränstrakterna mellan Norge och Sverige. Hundra år av en sorts kärlek historien nåbar med blotta fingertopparna.
Elis kamp med oönskade graviditeter, med späda, döda barn och fattigdomen där vid Trysilfjället.
Hennes dotter Stina fick det bättre, gifte sig med svensken. Men säg blev hon lycklig med den stränge Per? Fast när yngsta dottern Edit föddes lovade han att aldrig slå just henne.
Hon blev pappas flicka. En problematisk relation, en problematisk kärlek. Ja allting blev förfärligt problematiskt, inte minst relationerna till männen. Och den nya tiden lockade, nya tankar, andra drömmar än att bara ha familj. Ett möjligt eget liv? Barn var ingenting hon stod efter, ändå födde hon en dotter.

Som tonåring insåg denna dotter att hon inte varit önskvärd. Sedan rycktes modern bort. Men folkhemmet tog över där familjen inte fanns. För ännu en ny tid sprang fram med hopp och nya drömmar. 
Till sist: en dotter, vacker, stark med ögon outgrundliga som skogstjärnar. Och med hela kvinnobördan outtalad, den femte generationen.
 

Hon sitter och ser på sin flicka. Nyss kämpade den lilla för att lyfta huvudet från underlaget, spädbarnets gåtfulla blick fasthakad i hennes. Nu är dottern redan vuxen, arg och stark och feministisk. Hur fort rinner tiden - är hon själv nästan gammal? Hundra år och fem kvinnor - en stafett av mor och mormor, mormors mor och dotter. Fem kvinnor som framlever sina liv i gränstrakterna mellan Norge och Sverige. Hundra år av en sorts kärlek - historien nåbar med blotta fingertopparna.

Elis kamp med oönskade graviditeter, med späda, döda barn och fattigdomen där vid Trysilfjället. Hennes dotter Stina fick det bättre, gifte sig med svensken. Men säg blev hon lycklig med den stränge Per? Fast när yngsta dottern Edit föddes lovade han att aldrig slå just henne. Hon blev pappas flicka. En problematisk relation, en problematisk kärlek. Ja allting blev förfärligt problematiskt, inte minst relationerna till männen. Och den nya tiden lockade, nya tankar, andra drömmar än att bara ha familj. Ett möjligt eget liv? Barn var ingenting hon stod efter, ändå födde hon en dotter. Som tonåring insåg denna dotter att hon inte varit önskvärd. Sedan rycktes modern bort. Men folkhemmet tog över där familjen inte fanns. För ännu en ny tid sprang fram med hopp och nya drömmar. Till sist: en dotter, vacker, stark med ögon outgrundliga som skogstjärnar. Och med hela kvinnobördan outtalad, den femte generationen.

Hon sitter och ser på sin flicka. Nyss kämpade den lilla för att lyfta huvudet från underlaget, spädbarnets gåtfulla blick fasthakad i hennes. Nu är dottern redan vuxen, arg och stark och feministisk. Hur fort rinner tiden - är hon själv nästan gammal?

Hundra år och fem kvinnor - en stafett av mor och mormor, mormors mor och dotter. Fem kvinnor som framlever sina liv i gränstrakterna mellan Norge och Sverige. Hundra år av en sorts kärlek - historien nåbar med blotta fingertopparna.
Elis kamp med oönskade graviditeter, med späda, döda barn och fattigdomen där vid Trysilfjället. Hennes dotter Stina fick det bättre, gifte sig med svensken. Men säg blev hon lycklig med den stränge Per? Fast när yngsta dottern Edit föddes lovade han att aldrig slå just henne. Hon blev pappas flicka. En problematisk relation, en problematisk kärlek. Ja allting blev förfärligt problematiskt, inte minst relationerna till männen. Och den nya tiden lockade, nya tankar, andra drömmar än att bara ha familj. Ett möjligt eget liv? Barn var ingenting hon stod efter, ändå födde hon en dotter. Som tonåring insåg denna dotter att hon inte varit önskvärd. Sedan rycktes modern bort. Men folkhemmet tog över där familjen inte fanns. För ännu en ny tid sprang fram med hopp och nya drömmar. Till sist: en dotter, vacker, stark med ögon outgrundliga som skogstjärnar. Och med hela kvinnobördan outtalad, den femte generationen.

0

Det här är min kvinnohistoria precis som den var, personerna och platserna är autentiska liksom de flesta händelserna.

Ja det yttre var ungefär så här men om det inre livet har jag diktat.

Ett vet jag efter min omskakande resa genom mitt och dessa kvinnors liv och det är att där finns ett budskap: vi har inte gett dig din stund på jorden för att du ska leva räddhågset och halvt. Utan fullt ut och helt.

Vi har bara detta liv, denna enda chans.

Historien är sårig. Och helande. De som gick före banade väg för oss.

"Där det nyss inte fanns någonting syns snart kvinnor i klart ljus. Något så lite inställsamt var det länge sedan jag läste. Det är en hård historia med tydliga kanter och jag gillar det."

Dagens Nyheter

"Aino Trosells gränslösa kärlekshistoria är en roman att sträckläsa och att sedan gå tillbaka

och läsa igen, stycke för stycke."

Smålandsposten

Hennes bästa roman. Det blir gripande, det bränner till när hon närmar sig sina egna

smärtpunkter och utforskar stängda känslorum.

Dalademokraten

Hon sitter och ser på sin flicka. Nyss kämpade den lilla för att lyfta huvudet från underlaget,

spädbarnets gåtfulla blick fasthakad i hennes. Nu är dottern redan vuxen, arg och stark och

feministisk. Hur fort rinner tiden - är hon själv nästan gammal?

Hundra år och fem kvinnor - en stafett av mor och mormor, mormors mor och dotter. Fem kvinnor

som framlever sina liv i gränstrakterna mellan Norge och Sverige. Hundra år av en sorts kärlek -

historien nåbar med blotta fingertopparna.

Elis kamp med oönskade graviditeter, med späda, döda barn och fattigdomen där vid Trysilfjället.

Hennes dotter Stina fick det bättre, gifte sig med svensken. Men säg blev hon lycklig med den

stränge Per? Fast när yngsta dottern Edit föddes lovade han att aldrig slå just henne.

Hon blev pappas flicka. En problematisk relation, en problematisk kärlek. Ja allting blev förfärligt

problematiskt, inte minst relationerna till männen. Och den nya tiden lockade, nya tankar, andra

drömmar än att bara ha familj. Ett möjligt eget liv? Barn var ingenting hon stod efter, ändå födde

hon en dotter.

Som tonåring insåg denna dotter att hon inte varit önskvärd. Sedan rycktes modern bort. Men

folkhemmet tog över där familjen inte fanns. För ännu en ny tid sprang fram med hopp och nya

drömmar.

Till sist: en dotter, vacker, stark med ögon outgrundliga som skogstjärnar. Och med hela

kvinnobördan outtalad, den femte generationen.