LitteraturMagazinets recension
av Badortsmysteriet, Agatha Christie
Härlig läsupplevelse i nyöversatt Agatha Christie
Språket är varsamt moderniserat utan att den tidstypiska charmen går förlorad. Den nyutgivna Agatha Christie-deckaren "Badortsmysteriet" är en fullpoängare.
Jag har länge varit sugen på att läsa Bookmark Förlags nyöversättningar av Agatha Christies pusseldeckare. Ett förstklassigt innehåll och en oemotståndlig formgivning av Sara R. Acedo resulterade i en härlig läsupplevelse.
Jag har läst många av Christies kultförklarade deckare, så det tog ett tag innan jag gav efter för nyutgivningarna. Jag är så glad att jag gjorde det! Översättare Helen Ljungmark lyckas mycket bra med att modernisera Christies språk utan att den tidstypiska charmen går förlorad. Jag känner igen Hercule Poirots personliga ton, samtidigt som hans kluriga humor på något sätt är lättare att ta till sig än i mina äldre Delfinutgåvor (som fyller en stor del av mina bokhyllor).
Dessutom är badorter en ljuvlig miljö för mordgåtor. Hercule Poirots plan är att lägga detektivarbetet på hyllan och tillsammans med sin gode vän Hastings vila upp sig i sommarparadiset St. Loo vid Cornwalls vackra kust. Det mest skrämmande är getingarna som surrar i den ljumma luften, men det dröjer inte länge förrän idyllen får makabra inslag. Den unga gästen miss Nick Buckley blir utsatt för en rad märkliga olyckor, som påminner alltmer om mordförsök. Miss Buckley, som inte har några fiender, har svårt att ta hoten på allvar – men Poirot är inte lika säker. När en annan ung kvinna under ett kalas faller död ner, bärandes miss Buckleys röda sjal, står det klart att någon av badgästerna har andra semestermotiv än lata dagar på stranden…
Jag föll som en fura för den här boken. Miljön är lockande och intrigen lätt att komma in i. I vanliga fall brukar jag ha vissa svårigheter med att skilja de olika misstänkta personerna i Christies deckare från varandra, i alla fall innan jag lärt känna det ofta omfattande och myllrande persongalleriet. Detta hade enkelt kunnat lösas med en personlista i början av boken (som i Maria Langs pusseldeckare), men i ”Badortsmysteriet” var detta inget problem. Kanske för att personerna skilde sig mycket från varandra, kanske för att storyn helt enkelt var tillräckligt engagerande.
Underhållningsnivån blir bara högre av att den speciella relationen mellan Poirot och Hastings kommer fram på ett väldigt fint vis. Det är sällan jag skrattar när jag läser böcker (kanske beroende på att min favoritgenre tenderar att vara ganska dyster), men Hastings tålmodiga attityd till sin alltid lika självsäkra detektivvän är underbar.
Jag lyckades klura ut några detaljer i mordgåtan, men Agatha Christie lurar mig igen. Nu måste jag läsa de andra böckerna som kommit ut i nyöversättning, senast ”Döden på Nilen”. Det här är första toppbetyget jag delar ut på LitteraturMagazinet! Perfekt sommarläsning. Eller varför inte året runt.
Mottagen: 10 juni 2015
Anmäl textfel
